Japanska lönnar (Acer japonicum, palmatum och shirasawanum)
Japanska lönnar är lättodlade, lättskötta och anpassningsbara till rådande förhållande. De trivs bäst vid ett ph runt 7 i fuktig, väldränerad och lucker jord. Det går utmärkt att odla dem tillsammans med rhododendron och barr där de gör sig mycket bra. Deras rötter klarar inte konkurrens från andra växter så de kräver lite svängrum liksom rhododendron med sitt tunna rotsystem. Nattfrost och tidig morgonsol kan också skada dem.
Bladen, som uppträder i former från de karakteristiska lönnlöven till mycket finflikiga, skira blad är känsliga för starka, kalla vindar som sliter sönder dem. De vill därför stå i skyddade lägen. En viktig faktor vid placeringen är tillgången av ljus. Bladen är en stor tillgång i trädgårdens färgsättning och på en för mörk växtplats framkommer inte färgrikedomens enorma variation från rött i olika nyanser, grönt, gult, orange, variegerat i vitt och grönt, vitt, grönt och rosa, grönt och rött, gult med röd kant, grönt med röd kant och många variationer i avvikande färger på tillväxtskotten. Många av dem får också en sprakande höstfärg i oranget eller vinrött.
Växtsättet varierar från utbrett, buskigt till ett litet träd. De passar därför utmärkt i mindre trädgårdar eftersom de inte växer till flera meter höga träd. De anses inte så härdiga men här i zon 4 har fortfarande ingen planta inte klarat vinterkylan och den skarpa vårsolen.
En frisk planta angips inte lika lätt av sjukdomar det är därför en god idé att gödsla tidigt på våren.
Rhododendron
Det som vi i dagligt tal kallar rhododendron inkluderar också azalea som ofta är en lövfallande rhododendron. Deras naturliga växtplats är fuktiga områden med en betydande årsnederbörd inte helt ovanligt på mycket höga höjder på Himalayas bergssluttningar.
Blomprakten hos rhododendron är enorm men tyvärr relativt kort. Det är därför värt att titta efter andra egenskaper hos plantan än just blomprakten. Bladens variationer i färger och former från flera dm långa till storleken av en lillfingernagel, från friskt mörkgrönt till ljusgrönt, blått, rött, variegerat i vitt eller gult, bruna eller vita undersidor och nytillväxt i vitt eller silverblått samt ludna under- och översidor kan tillföra trädgården blickfång alla årstider.
Rhododendron vill stå ljust och i god luftcirkulation men inte i stekhet sol. Vandrande skugga är det perfekta förhållandet. De lövfällande är mer tåliga för en plats i solen. Jorden bör vara fuktig, väldränerad, lucker och humusrik med ett lågt ph värde. Rotsystemet består av en tät klump av tunna rötter utan djupa sugrötter så det ytliga jordlagret behöver vara näringsrikt och hålla god fuktighet. En blandning med 50% torv och resten löv, bark, barr, kompost, sand, småkvistar och även lermylla går bra. Det finns även rhododendron som är kalktåliga och märkta INKARHO men utgångspunkten är en surjordsväxt.
Torv magasinerar mycket vatten men innehåller ingen näring. Det gör däremot löv, barr och bark som också verkar försurande vid förmultningen. Löv utgör också ett bra täckmaterial för att skydda rotsystemet mot hård frost vintertid. Täckmaterialet kan sedan ligga kvar och förmultna och samtidigt hålla fukten. En rhododendron i full blom visar mycket tydligt vattenbrist om blommorna vissnar.
Vid plantering behöver en rhododendron genomvattnas ordentligt men ingen gödning förrän efter blomningen. En etablerad planta kan tillföras näring tidigt på våren och efter blomningen. Fröställningarna efter blomningen är inte så vackra och tar dessutom mycket näring och kan därför avlägsnas.
Marktäckare under rhododendron hjälper till att hålla jorden fuktig men dessa växter genomgräver rhododendrons tunna rotsystem och har visat sig enbart stjäla vatten och näring från den.
Clematis
De flesta clematis kommer ursprungligen från bergsregioner med kyligare klimat på växtplatser i spannet 800-3000 m höjd men naturligtvis finns det de som kräver sol och värme. Den ideala växtplatsen för clematis är halvskugga där de kan stå med kalla fötter. I soliga lägen kan jorden täckas för att undvika uttorkad, het jord.
Clematis bör planteras i djup, lucker, näringsrik och fuktighetshållande jord och är anpassningsbar till de flesta jordmåner. Tung lerjord och kalksten kan luckras upp och dräneras med kompost, sand, grus och torv. Sand är mycket bra för clematis men kan inte behålla fukt och näring.
Den bästa planteringsperioden är hösten då jorden är uppvärmd och rötterna kan börja utvecklas omedelbart. Planteringsgropen skall vara stor och djup. Till skillnad från de flesta växter kan clematisen planteras ca 10 cm under marknivå och planteringsgropen kan fyllas upp med sand precis runt fötterna. Planteringsavståndet mellan två plantor bör vara en tredjdel av plantans höjd i vuxen ålder.
Clematis går utmärkt att plantera i krukor och de bästa sorterna är de med lång blomningstid och de lägre dvärgformerna. Den mest fördelaktiga planteringsperioden är våren då jorden i krukan snabbt värms upp och rötterna kan börja utvecklas. Krukan bör vara minst 20 liter och beroende på storlek kan 3-5 clematis planteras däri. Jorden bör vara av högsta kvalitet och bytas efter 2-3 år. Vintertid kan krukan isoleras alternativt grävas ner.
Clematis beskärs enligt 4 grupper där den fjärde gruppen kan beskäras enligt 2 eller 3. Vid plantering kan årsskotten klippas ner för att stimulera rottillväxten.
Grupp 1: Maj-juni direkt efter blomning klipps den ner en bit då hinner den utveckla nya skott som blommar nästkommande år.
Grupp 2: Tidigt på våren i vårt klimat beskärs hälften av fjolårets ved ner alternativt 1 m ovan mark. Efter blomningen kan fröställningen tillsammans med det underliggande bladparet beskäras för att förbättra nästa blomningsperiod.
Grupp 3: Tidigt på våren i vårt klimat beskärs plantan ner till 20-50 cm ovan mark.